Montana State University Billings
”Montana? Billings? MSUB? Coolt namn! Men det har jag aldrig hört talas om.”
Detta var mina första tankar om staten, staden och skolan när jag fick mitt första mejl från coach Stephen Cavallo. Och nej, det uttalas inte ”Stefan” som jag trodde i typ 6 månader, det uttalas ”Steven”. Ja, jag gjorde den tabben… Men som en comeback, mitt namn är otroligt svårt att uttala här i USA, till och med i Sverige. Jag heter Vendela Andersson är född 2000 och fyller 20 år i november. Det var till och med en kille från basketlaget som frågade vad jag hette. När jag presenterade mig såg han väldigt fundersam ut och frågade om han kunde kalla mig för ”V”, absolut! Jag bor i Gävle och spelar fotboll i Valbo FF i div 1 Norra Svealand och college har inte varit något jag tänkt skulle vara något för mig eller något jag skulle få uppleva.
But guess what? I made it!
Montana State University Billings (MSUB) är en skola med ungefär 4000 studenter, de flesta studerar online denna termin på grund av COVID-19. Eftersom denna vår, sommar och höst har varit en berg och dalbana med beslut från ambassaden och ifall man får resa eller inte är jag inte den enda som har haft det jobbigt med att inte veta hur hösten skulle se ut. Man kan säga att jag hade tur. Jag sökte en akut tid till ambassaden sent i juli och i början på augusti fick vi besked om att de skulle börja prioritera studenter. Veckan därpå får jag ett meddelande att jag har fått en akut tid till den amerikanska ambassaden i Stockholm. Jag som hade ställt in mig på att studera online hela hösten, vad händer nu? Jag bokar min flygresa och börjar skriva packlista, köpa in allt smått och gott som kan vara behövligt, som tex. En förlängningssladd, munskydd och handsprit. Samt checka så jag har alla viktiga dokument och fixa en utomlandsförsäkring. Rekommenderar starkt att ha en adapter också, annars är det lite jobbigt att inte kunna ladda sin dator, mobil, hörlurar mm… Jag hade redan hem hemma så jag behövde inte köpa en.
När det väl var dags att åka till USA, till ett land jag aldrig varit i och lämna min familj, vänner, pojkvän, min trygghet och mitt hem, så var det väldigt jobbigt. Kan berätta att jag grinade på varje flyg, varje flygplats och i varje samtal med mina nära och kära. Förändringar för mig kan vara jobbiga i början, men med tiden blir förändringen min vardag och övergår från tårar till leenden. När jag landade i Billings efter 22h flygresa möttes jag av min tränare och några tjejer från laget. Jag var i chock. De hade skyltar där det stod ”Welcome Vendela!”, ballonger, presenter, you name it. Har nog aldrig varit så trött i kroppen, chockad och överlycklig på samma gång. Min hjärna var som mos, så ni kan försöka föreställa er hur det var att byta från svenska till engelska under dessa förutsättningar. Inte så lätt. Men jag gjorde det! Flygplatsen ligger 5 min från mitt college och campus. Jag har berget som flygplatsen är på utanför mitt fönster, då kan ni nog föreställa er hur nära det är. Lyxigt!
Montana ligger högst upp lite vänster mot den Canadensiska gränsen. Tänk att vi ska möta lag i Canada! Hur coolt?Billings är Montanas största stad men är lika stor som min fina stad, Gävle. Det bor cirka 100 000 invånare i Billings där berg och natur är en stor del av varför du vill flytta till hit. Många i laget brukar åka iväg och hikea på fantastiska platser i Montana som du inte kan uppleva i Sverige. Sverige är fint, tro mig. Jag har släktingar i Kiruna så jag har fått sett ett och annat norrsken och åkt förbi Lapporten på väg mot Riksgränsen, men naturen här är så annorlunda jämfört med svensk natur. Jag har inte riktigt fått uppleva det ännu, på grund av COVID-19 får vi inte umgås i större grupper, inte ens med laget. Vilket har gjort att många är hemma eller i sina dorms under helgerna. Det är otroligt svårt att hitta på något under vardagarna eftersom ett normalt schema för mig ser ut som följande:
06:45 Vakna
07:30 Frukost
08:00 Plugga eller prata med familjen, vänner eller pojkvän i telefon.
09:20-10:20 Lektion
10:30 Plugga
11:00 Lunch
11:40 Plugga
13:40 Åka till träningen
14:00-16:00 Träning
16:30 Åka tillbaka till skolan
17:00 Middag
17:45 Plugga
22:00 Sova
Många timmar går åt till plugget, vilket är förståeligt. Kan berätta lite mer i ett annat inlägg om mina erfarenheter och vilka saker som kanske gjorde mig orolig över att studera i USA.
När jag kom hit behövde jag inte sitta i karantän och jag var jetlaggad i flera dagar. Vaknade 03:00 och kunde inte vara vaken längre än till 19:00. Men nu är det bra, men in början tog det hårt på just plugget. Som sagt ska jag skriva mer om mina tankar och erfarenheter angående att studera i USA i ett annat inlägg, så ska spara på den informationen!
Under min första träning var det (jag skojar inte) 37 grader i skuggan och jag kan berätta för er att jag höll på att svimma. Men jag tog mig igenom träningen och hititlls har det inte varit lika varmt här, det har varit allt mellan 12 grader till 30 grader. Jag som hade åkt till den norra delen av USA och tänkt att vädret skulle vara densamma som i Sverige. Men allt är så mycket extremare här, precis som deras size på drickor från McDonalds. Extrema! Har behövt köpa en solkräm här för att det är sol varje dag. Varje dag. Det är otroligt underbart, men vädret skiftar väldigt mycket. Det kan vara 6 grader på kl 09:00 morgonen och 30 grader efter lunch. Som min tränare säger, om du inte gillar vädret vänta i 10 minuter, vi kallar det för ”Montana weather”.
Vi har precis kommit tillbaka från ett två veckors uppehåll från fotbollen och aktiviteter med laget på grund av COVID-19. Det hade varit några fall i ett annat lag på skolan så alla idrottare fick gå in i en ”social karantän” skulle jag kalla det. Vi fick inte vara i större grupper (gäller fortfarande), inte träna med laget, men vi fick träna på egen hand och fortfarande gå på våra lektioner, äta i matsalen och som vanligt också ha på oss munskydd, tvätta händerna och vara extra försikiga. Dagarna gick absolut långsammare och det är svårt som freshman att lära känna människor när man inte får socialisera sig på samma sätt än vanligt. Det är som att man nu efter två veckor för första gången faktiskt får lära känna laget påriktigt. Eftersom jag bara träffar tjejerna från laget som bor på campus när vi äter, men å andra sidan inte träffade de andra tjejerna som bor i hus eller lägenhet alls när träningarna var inställda, skulle jag beskriva det som att tiden nästan stått stilla i två veckors tid. Det känns som så i alla fall. Som tur är dessa två veckor över och vi har börja träna igen!!!
Kan berätta lite mer ingående i vad jag känner hur det är att vara freshman i ett annat inlägg eftersom detta inlägget bara skulle vara en introduktion och en överblick om vad just MSUB är och vem jag är.
Hoppas ni är spända på att veta mer om mig och om mina tankar och upplevelser här från MSUB.
Stay safe!