Week Summary
Ännu en vecka med plugg och träningar i denna Corona värld. Under den här helgen var det Halloween och USA är om nått, de land som älskar Halloween. Husen är smyckade från topp till tå och vi avslutade veckan med en halloween träning där alla klädde ut sig, även tränarna.
Jag var tandfén och Clara var Tingeling, men folk var även utklädda till en saltgurka, tanter från ett äldreboende, Apple Watch, Voldemort osv… Dessutom har snön smält bort och det är 18 grader med sol. Jag trodde inte att det kunde vara såhär extremt, det är verkligen Montana Weather deluxe.
Dessutom har det varit min födelsedag och jag trodde inte alls den kunde bli så bra som den blev. Vi spelade bowling och på kvällen åt middag på en Italiensk restaurang (såklart med Corona avstånd osv…). Tacksam är bara förnamnet!
Nu är det endast 3 veckor och 3 dagar kvar av den här terminen och tills att jag sitter på ett plan med 22h flygtid framför mig innan jag landar på Arlanda. Och ja, tiden nu går väldigt fort men samtidigt otroligt långsamt. Som mina förväntningar var innan jag åkte hit så skulle jag troligen tycka att det första och sista veckorna vara de mest jobbiga emotionellt där hemlängtan är brutal. Vi ska dyka ner i det djupare i dagens inlägg.
Kan jag åka fast jag har ett förhållande?
Förlorar jag alla mina relationer när jag åker iväg?
Hur hanterar man hemlängtan?
Tänk om jag inte har hemlängtan?
Kommer jag bli bortglömd när att jag har flyttat?
Distansen har stärkt mina band
Kommer jag bli bortglömd när jag har flyttat? Nej, det kommer du inte. Tro mig. Distans är något vi alla får möta när man väl bestämt sig för dra till college flera tusen mil från Sverige. Det är här borta, i USA, som alla mina funderingar och känslor blivit besvarade, för att jag inser vilka relationer som är viktiga och betydelsefulla för mig. Dessutom får jag ett kvitto på vilka relationer som vill ha mig i deras liv.
Allt blir väldigt svart och vitt eftersom ens nära och äkta relationer träder fram och tar plats och genuint visar tillit och stöttning, vilket är exakt det som jag vill att mina relationer ska gå ut på från bådas håll. Att visa tillit och stöttning. Det har blivit raka motsatsen än vad jag riskerade och oroade mig över, distansen har stärkt mina band till de relationer jag har. Självklart finns det fall där banden brister, men då var nog den relationen just nu för tillfället inte meningen.
Min pojkvän
Igår har jag varit tillsammans med min fina pojkvän, Fredrik, i 2 år och 11 månader. Tror ni inte att jag var rädd att vår relation skulle ta slut på grund av att jag ville åka över atlanten för att studera och spela fotboll på college. Det är självklart vi har haft tuffa diskussioner och samtal där blir ledsna men stöttar varandra, men samtidigt glada för att vi fortfarande har varandra och låter varandra växa och forma sin egen framtid på den plats man vill och samtidigt hålla ihop. Man behöver inte göra slut på grund av distansen, det är upp till var och en. Men för tillfället har det funkat väldigt bra och vi klara det tillsammans. Allt handlar om kommunikation.
Hur ofta man pratar är självklart ett val man gör tillsammans. Jag och Fredrik pratar varje dag i telefon medan jag har andra i laget pratar med sin partner mer sällan. I början var det självklart svårt att veta hur mycket man skulle ha kontakt eftersom båda hade olika krav och behov. Och det är inte konstigt, vi har aldrig haft ett distansförhållande förr så det är klart jag inte vet hur det ”ska” fungera, finns det ens en mall på hur ett distansförhållande ska gå till? Alla hanterar detta olika, men det är såhär vi har valt att göra tillsammans.
Jag har fått frågan, flera tusen gånger, ”men hur blir det med Fredrik när du åker över till USA?”. Hur ska jag veta? Jag kommer endast att få veta när jag väl är här hur det kommer funka mellan oss och hittills har det gått väldigt bra. *Peppar peppar ta i trä*.
Omfamna möjligheten
Helt ärligt nu, jag kommer säkert låta väldigt hård, men jag kan inte ge upp en dröm, en framtid och något som jag vill göra på grund av någon annan. Om jag hade tackat nej till den här chansen och om min relation skulle bryta bandet så skulle jag ångra mig tusen gånger om. Jag måste få testa och det är just de som är grejen, ta en termin i taget men först måste du testa för att veta hur det är. Du kanske får reda på att det absolut inte är din grej eller så älskar du det!
Man kan inte se in i framtiden, men nu vet jag att jag vill kombinera mitt liv i USA med det jag har i Sverige och då får jag göra så gott jag kan. Som sagt, både jag och Fredrik låter varandra att följa sina drömmar, växa och forma sin egen framtid på den plats man vill och samtidigt hålla ihop. Distans är inte = breakup. Det behöver inte vara så och det tänker jag bevisa för alla andra.
Hemlängtan
Hemlängtan, vad är de? Jo såklart när man saknar något/någon från stället vi kallar för hem. Men vi kan längta efter olika saker och i vissa fall känner man inte hemlängtan och det är lika okej som att känna hemlängtan. Jag får ofta frågan ”do you feel home sick?”, ja men bara för att jag har hemlängtan behöver inte det betyda att jag inte trivs där jag är just nu.
Jag kan fortfarande tycka att själva collegeupplevelsen här i Billings är fantastisk och älska stället men samtidigt ha hemlängtan. Jag har nog bara insett vad mitt hem betyder för mig och det är inte lite heller. Å andra sidan behöver man inte ha hemlängtan vilket inte behöver vara något negativt. Vistelsen kan vara så pass bra att den överträffar förväntningarna och krossar Sverige. Som tur är alla människor olika vilket gör att vi tycker olika.
Saknaden av hemma
För min del har jag helt ärligt väldigt mycket hemlängtan. Jag saknar Fredrik och mina kompisar, det ska jag inte ljuga om. Hur jag hanterar det handlar om hur jag vill se på min hemlängtan. Ha ett positivt tänk för det här varar inte för alltid. Om det skulle vara för jobbigt kan man åka hem! Ja, du kan åka hem men ge äventyret en chans och den första veckan är alltid jobbigast. Allt är nytt då och du får massor med nya intryck. Möter nya människor och samtidigt processar att du har lämnat Sverige ett tag och ska ta tag i din resa i USA.
Det kan vara tufft, det var det för mig. Ja, jag grinade varje morgon och varje kväll i ungefär en vecka. Men sen förändras tårar till glädje för sorgen varar inte för alltid. Ge det tid. Låt dig själv känna dina känslor. Nu, två månader in i terminen, kan jag inte minnas senaste gången jag grät. För jag har accepterat att jag är här, jag tar vara på tiden men håller upp kontakten med alla där hemma och har skapat ett nytt levnadssätt.
Ta vara på era relationer
Något viktigt vi alla måste tänka på. Även om vi är 72 000 kilometer från vårt hem eller är hemma, är att inte ta relationer för givet. Vi vet inte hur framtiden ser ut så snälla. Ta vara på era relationer för det är nu som jag får en ”aha” upplevelse där jag inser hur viktiga mina relationer har varit för mig. Jag har lätt känt mig ensam ett flertal gånger även om jag bor i samma rum som en annan människa. Även fast jag har ett helt lag med mig så kan man känna sig ensam.
Att kunna prata ut med någon som inte är på plats kan vara en lättnad. Att känna att man är saknad eller sakna någon är ett tecken på något bra. Du längtar efter något som kan bringa lycka. Men som sagt, allt varar inte för evigt så ensamheten kan försvinna om man bara kan få lätta på hjärtat för någon annan. Så att prata är inte helt fel eller att veta att andra också känner som du.
Jag och Clara har haft heta diskussioner om att vi saknar svenskt godis, har hemlängtan eller att man känner att COVID-19 suger. För corona hindrar så mycket som inte hade hindrat än i vanliga fall, men vi alla är i samma sits och ingen är ensam om att känna ensamhet eller saknad, precis som vi alla kan känna lycka och längtan. Dessutom får man inte heller glömma alla nya relationer man skapar här borta!
Covid-19
Självklart har corona förändrat förutsättningarna men allt går om man vill. Så du kan bara gå + på massvis med sätt, du åker iväg och stärker dina band i Sverige för att du prioriterar dem och ser värdet i dessa relationer, dessutom skapar nya relationer och genom att du vet hur bra och viktiga relationer är så tar du väl hand om dina nya relationer här i USA. Det blir en härlig mix av allt möjligt och en tid fullt av minnen som ger stakra och livlånga relationer för livet.
Den svenska kulturen
Jag har saknat den svenska kulturen, det har ändå varit lite jobbigt att möta en annan kultur och anpassa sig till den direkt. Kan verkligen tänka mig hur det är för människor som tvingas fly från deras land och inte ha något val till att anpassa sig till den nya kulturen i det nya landet. Jag har ju trots allt valt detta, men självklart tar det tid, vilket jag ska ge det, tid. Tid är allt vi har här i världen, men inte hur mycket som helst.
Det har inte varit några som helst komplikationer här överhuvudtaget, det är bara att saknar det jag är van med eftersom det är en trygghet. Men jag ger inte upp min kultur helt, jag vill nu mixa svensk och amerikansk kultur här för att jag ska trivas och vara nöjd med mitt liv här till fullo. Måste bara lista ut hur den mixen ska se ut. Allt och jag trivs här borta just nu, dessutom kommer jag att åka tillbaka hit till Billings nästa termin vilket ger mig ännu mer tid att hitta den perfekta mixen.
Stay safe