Sammanfattning, reflektioner och framtid
På ett sätt känns det som att jag varit här hur länge som helst, på ett annat känns det som att tiden bara flugit förbi. Jag har nu mina vanor samt rutiner, jag trivs och jag känner mig hemma här. Men samtidigt var det som att jag kom hit igår. Det är ganska sjukt att tänka att jag varit här en hel månad.
Fått träffa nya människor
Under den här tiden har det hänt otroligt mycket, framförallt har jag fått träffa massor av nya människor. Det roliga är att man träffar alla typer av människor och på de mest oväntade sätten. Exempelvis satt jag en dag och pluggade i datorrummet och behövde hjälp att skriva ut papper, jag frågade därför närmaste tjej som satt bredvid mig. Hon var exakt lika ovetandes som mig, men det fick oss att börja prata.
Det visade sig att hon också var nyinflyttad och skulle dessutom börja i min klass dagen därpå. Hon är en tennisspelare från Rumänien och nu en av de jag hänger absolut mest med. Jag älskar att träffa nya människor och det är definitivt något man kan räkna med att göra på college. Roxanna som hon heter är endast en av alla de nya människor jag träffat sedan jag kom hit, då har inte ens skolan börjat än!
Hemlängtan
Något som många här upplever jobbigt, oavsett om man är amerikan eller internationell elev, är hemlängtan. För oss internationella är det givetvis väldigt långt hemifrån, inte bara flyttar man hemifrån utan dessutom till ett annat land med annan kultur samt allt vad det innebär. Det är givetvis en stor omställning och jag skulle säga att normen är att alla får hemlängtan för eller senare.
För mig personligen har det faktiskt inte varit särskilt jobbigt. Visst saknar jag familj och vänner, men än så länge inte alldeles för påtagligt. Jag tror det beror på två saker, dels har jag alltid varit väldigt självständig, dels trivs jag otroligt bra här. Med tanke på att jag konstant är i full fart hinner jag inte reflektera och längta hem särskilt mycket, vilket är rätt skönt. Dock är det hela fem månader kvar tills jag får komma hem igen, jag får nog räkna med lite hemlängtan på vägen. Hur som helst är nog graden av hemlängtan väldigt individuell. Det är troligtvis en kombination av hur bra du trivs samt hur du är som person.
Preseason
I och med att vi nu går in i augusti går vi även in i preseason, vilket jag är extremt taggad på! Det är en månad av ren träning, inget plugg. Som jag förstått det kommer vi spendera så pass mycket tid med laget att vi nästan kommer tröttna på varandra.
Dagarna kommer ungefär se ut som följande:
- Träning på morgonen (antingen 6 eller 6.30)
- Obligatoriskt isbad
- Gemensam frukost.
- Gemensam lunch
- Träning igen på eftermiddagen/kvällen
- Obligatorisk isbad igen
- Följt av gemensam middag.
Under dagarna kommer det bland annat ske lagaktiviteter samt häng med laget. Detta är alltså en månad av att lära känna laget och spela ihop oss inför säsongen. Ett enda långt träningsläger i stort sett. Vidare är det även tillfälle att visa upp sig för coacherna och försöka ta en startplats. Det är många duktiga spelare i truppen (totalt tror jag vi är 28 spelare), framförallt innermittfältare. Det kommer därför bli tufft, men mitt mål är såklart att ta en startplats. Det ska bli intressant att se laget i träning med coacherna, det är förmodligen lite annorlunda från kaptenernas träningar.
Summering
Min vistelse här har hittills varit fenomenal. På förhand hade jag ett ganska öppet sinne, men jag misstänkte att Lawrence, Kansas förmodligen inte är den roligaste staden i hela USA. Men jag är verkligen otroligt nöjd. Alltifrån vad det gäller boende, träning, mat och människorna i laget. Jag har nog blivit lite smått kär i den här skolan. Det känns som att jag verkligen hamnat rätt och jag ser fram emot att vara här 4 år framöver. Återigen vill jag passa på att tacka Robin, jag hade inte varit här utan honom.
Jag hoppas min månad på bloggen uppskattats och att det kanske hjälper någon som funderar på att åka till college att få ett hum om hur det kan se ut. Åtminstone har jag tyckt det varit roligt att få dela med mig av mina tankar och upplevelser. Min månad är nu tyvärr över, men jag är otroligt taggad på att höra hur Jenny har det i Portland. Hoppas ni är lika taggade som mig!