
Thursday Talk med Saga Hagelin på Weber State University
Torsdag igen! Dags för oss att prata med Saga Hagelin som är en medeldistanslöpare som har Mölndals AIK som hemmaklubb. Hon åkte i hösten 2022 över till USA för att studera på Weber State University som tävlar i Big Sky Conference i NCAA D1.
Till samma år så hjälpte vi även Sandra Åberg som också hon är medeldistanslöpare men har Ullevi FK som hemmaklubb. Dessa tjejer har nu blivit otroligt goda vänner, en vänskap vi hoppas håller långt efter college.
Saga kommer i veckan att tävla på Regional Championship dit hon har kvalificerat sig på 3 000 meter hinder. Vi lyckades få till en intervju under hennes förberedelser inför det! 🙂
Hur är det att tävla i både terräng och friidrottslaget som du gör på Weber State? Hur ser ditt träningsupplägg ut under ett helt år på Weber?
Att vara en del av både terräng och friidrottslaget är något av det roligaste men också kanske jobbigaste du kan vara. Terränglöpningen i USA är sjukt mycket större än den är i Sverige och vissa idrottare satsar lika hårt för terrängsäsongen som de gör för bansäsongen. Mitt första år var jag väldigt ovan vid att springa så långt (5-6km) med så många som hundra tjejer på startlinjen.
Terrängen är dock sjukt kul på det sättet att man tävlar som ett lag vilket man annars inte gör så mycket som löpare. Man kommer väldigt nära de man tävlar med och får göra många häftiga resor. Jag har fått åka till delstater jag aldrig annars hade besökt vilket är väldigt kul.
Jag själv skulle nog se mig själv som mer av en banlöpare och därför är såklart inomhus och utomhussäsongen det jag främst satsar på men terrängen är väldigt bra träning och jag tror att jag blivit väldigt stark av att springa det.
En nackdel med att vara med i både terräng och friidrottslaget är att vi är i säsong i princip året om. Terräng säsongen drar igång i början av september och sen tävlar man varannan helg fram tills början/mitten av november. Beroende på tränare osv så kan inomhussäsongen börja redan i december men min tränare har gett oss som springer terräng några veckor med bara träning och sedan tävlat oss i januari först. Inomhussäsongen och utomhussäsongen flyter ihop lite så man tävlar i stort sätt hela våren. I Sverige så är utomhussäsongen främst under sommaren vilket gör att man är igång året om, om man inte väljer att avstå en säsong såklart.
En skillnad jag märkt på upplägget här jämfört med Sverige är att vi tränar på ganska bra året om. Annars är det kanske vanligt att man kör lugnare veckor inför lopp osv för att toppa men eftersom vi tävlar såpass mycket kör vi ofta på för att inte förlora för mycket mängd. Under terrängen exempelvis ser jag varje lopp mer som ett hårt träningspass och sen så formtoppar vår tränare oss inför slutet av varje säsong när vi har Conference Championship.
Våran träning är ganska simpel vi har två hårda pass i veckan med intervaller, eller tempo runs (ett pass något snabbare än tröskel), på våra hårdare dagar kör vi också ett styrkepass, sedan har vi ett långpass i veckan, en vilodag och resterande dagar kör vi lugn distans en timme och koordinationslopp.
Vi alla springer olika intervall pass beroende på vilka distanser vi tävlar i och hur mycket distans man springer varierar också från person till person. Jag själv blev skadad förra våren och har därför sprungit väldigt lite det senaste året. Jag har fokuserat på de hårda passen och långpasset och sen kört mycket alternativ träning på de lugnare dagarna.
Under terräng säsongen är intervallerna längre och vi kör även intervaller på gräs medan under bansäsongen har vi nästan alltid ett pass på bana i veckan.
Du har för första gången kvalificerat dig för regionals, stort grattis! Hur stort är fokuset på dig som individ för att du ska kvalificera dit? I och med att det också är viktigt att Weber State som lag presterar bra på Conference Championships.
Tack så mycket!! Det är väldigt kul och inget jag förväntade mig denna säsongen. Jag upplever att skolan vill såklart placera sig så bra som möjligt på Conference Championship men de vill också ha så många som möjligt som kvalar till regionals och nationals. Det ger skolan bra marknadsföring och hjälper till att få fler att komma till skolan om de ser att de har ett bra friidrottsprogram till exempel.
Min tränare är bra på att ge oss möjligheten i början av säsongen till snabbare lopp med bra förutsättningar, ser han att du har potential på träningar så får du åka på tävlingar med bra motstånd och bra förhållanden. Eftersom min skola ligger på höjd så åker vi till delstater på havsnivå för snabbare lopp.
Kalifornien är en delstat vi tävlar mycket i under våren och där är det ofta stora tävlingar med många snabba tjejer som gör det möjligt att kvalificera sig till regionals. Sen så är det såklart viktigt att man representerar skolan på conference det är de vi jobbar för under hela året och sen är regionals och nationals mer som en bonus skulle jag säga.
Många har drömmar och önskemål om att hamna i delstater som Florida eller Kalifornien. Du hamnade i Utah, vilket jag själv tycker är supercoolt att både du och Sandra Åberg valde. Vad tycker du om er location? Hur trivs ni med själva området kring Weber State?
När jag valde skola så tänkte jag inte ens på klimatet vilket kanske är lite konstigt. Men jag tror att jag ville hitta en skola med en tränare och lagkompisar som jag skulle trivas med och sen fick allt annat bli lite som det blir. Redan första samtalet med min nuvarande tränare kändes så bra och jag var nästan beredd på att säga ja direkt.
Jag hade inte hört så mycket om Utah innan utan visste bara att det var på höjd vilket jag tänkte kunde gynna min träning men visste inte så mycket mer. Sen så kom jag hit och det var något av det finaste jag sett. Det är så olikt Sverige med alla berg och naturen.
Årstiderna är desamma som Sveriges men mycket mer extrema, sommaren är extremt varm och vintern väldigt kall med mycket snö. Jag skulle säga att inget slår hösten i Utah, när vi kommer i augusti är det fortfarande väldigt varmt så vi måste träna på morgonen men september, oktober och stora delar av november är så fina och man får som en förlängd svensk sommar som är väldigt behagligt att träna i.
Weber State University ligger i Ogden som är cirka en timme från Salt Lake City som är den ”stora staden” här. Ogden är väldigt lugnt och jag skulle säga att man känner sig väldigt trygg här. Många låser till exempel inte ens dörren till huset eller bilen för att de känner att det inte behövs. Weber State är ingen fest skola och många av eleverna bor inte på campus.
Det har gjort att fokuset här är skola och träning och sen har man kul över loven när man är hemma i Sverige. Jag har tyckt att det har varit väldigt skönt lite som att man är på jobb respektive semester, det gör att jag uppskattar mina rutiner här men också uppskattar Sverige mer när jag är hemma.
Du är halvvägs in på ditt äventyr! Hur har dina två första år varit? Har det varit som du förväntat dig? Har du några individuella mål uppsatta för dina två sista år?
Det är så sjukt att det redan gått två år. Jag gick in med inställningen efter studenten att jag bara måste testa på att plugga i USA för att se hur det är men också mestadels för att satsa lite mer på löpningen. Jag tänkte att vi testar ett år och sen kanske jag pluggar vidare i Sverige men jag har trivts så bra. Det har verkligen varit över förväntan för min del.
Mitt första år tog jag ett stort kliv framåt under inomhussäsongen och jag sprang ett bra hinderlopp mitt första lopp för utomhussäsongen, men sen blev jag skadad. Jag fick en stressfraktur i min högra fot som hade gått ganska långt så hamnade på kryckor och sprang ingenting under våren och väldigt lite under sommaren.
Trots min skada så ångrar jag inte att jag åkte. Jag tror inte att jag hade sprungit de tiderna jag gjort och haft kvar den motivationen jag har för löpningen om jag hade varit kvar hemma i Sverige. Här anpassas allt efter din idrott, jag får mitt schema upplagt efter träningstider, mina träningskläder blir tvättade, jag kan få behandlingar och massage om jag behöver och jag får resa var och varannan helg. Alla platser jag har fått se och alla människor jag fått och får träffa är den största anledningen till att jag gillar att plugga här så mycket. Sedan har jag haft väldigt tur med vart jag hamnat med tränare, lagkompisar och skola.
Mitt andra år på Weber började lite tuffare, att komma tillbaka och inte vara i samma form som man var året innan var tufft och det var jobbigt att se att man inte hängde med samma tjejer som innan. Men sedan började kroppen svara igen och jag blev mer motiverad och jag är väldigt glad och tacksam att jag har haft möjligheten att tävla hela året. Mitt mål för i år var bara att hålla mig hel och skadefri, att ta mig till regionals och slå personbästan var inget jag förväntade mig vilket är väldigt kul.
Målet för kommande år är att kvalificera mig till Nationals och en dröm hade varit att bli All-American men vi får se 🙂 Annars så är det U23 EM nästa år som jag tränar för att kvalificera mig till och prestera på.
Vad saknar du mest med Sverige i mat/snacks- eller godisväg när du är i USA? Och när du väl är i Sverige, vad är det du saknar mest i USA i mat/snacks- eller godisväg?
Just nu saknar jag ALLT med Sverige. Maten, snackset och godiset i Sverige är så mycket bättre än det i USA. Jag skulle säga att lösgodis, Frödinge kladdkaka med vispgrädde, grillat och räkmacka står ganska högt upp på listan av cravings just nu.
Något de är bra på här i USA dock är mexikanska snabbmatsrestauranger och kakor så det är väll något jag kanske saknar från USA när jag är i Sverige men jag tycker generellt sätt att matkulturen hemma är bättre än i USA!
STORT TACK SAGA!