Min historia – Maja Maunsbach
Hej, för dig som inte känner mig är mitt namn Maja Maunsbach och jag är en av Sveriges främsta häcklöpare. Sedan jag var 6 år gammal har friidrott varit min högsta prioritering. Mina föräldrar brukar alltid säga att jag började springa inan jag lärde mig gå och det beskriver mig ganska bra. Jag har alltid älskat högt tempo, att ta mig framåt snabbt och känslan av adrenalin.
Det var just den kraften som ledde mig till ett beslut som förändrade mitt liv. För 5 år sedan bestämde jag mig för att åka till College I USA. Ett beslut som jag är evigt tacksam över. Att åka till college I USA har varit det läskigaste och coolaste jag någonsin gjort. Jag utvecklades på nivåer jag aldrig upplevt tidigare. Den oerfarna Maja som lämnade Lund 2021 skulle vara otroligt stolt över den världsvana Maja som tog examen 2025, klokare, mer erfaren och mycket snabbare över häckar 🙂
Här är min resa.
Min Bakgrund
När jag var liten hade jag smeknamnet ”Galjevångsexpressen” eftersom jag alltid sprang upp och ner på gatorna på Galjevången i Lund där jag växte upp. Sedan jag kan minnas har jag haft stora drömmar och det dröjde inte länge efter att jag började springa häck som jag bestämde mig att jag skulle ta mig till OS. Jag ville bli den bästa svenska häcklöparen som någonsin funnits. Jag tränade flera gånger i veckan och älskade det. Jag gick upp tidigare på morgonen och gjorde extra övningar för att jag älskade känslan av att bli bättre. Jag njöt av att gå ut och springa intervaller en tidig höstmorgon. Allt för kärleken till friidrotten.
Nu är jag 24 år och älskar fortfarande varje sekund av min idrott. Att jag fortfarande vid 24 års ålder kan träna på den höga nivå som jag gör och att mina drömmar blir verkliga är helt magisk. Däremot hade jag aldrig en dröm om att åka till USA… en ovetandes dröm som gick i upplevelse.
Efter högstadiet, bestämde jag mig för att börja på gymnasieskolan Polhem NIU (friidrott) i Lund. Det kändes helt rätt att fortsätta satsa på friidrotten, men redan efter ett år så bytte jag till Malmö Idrottsgymnasium för att få ytterligare möjligheter och förutsättningar att bli bäst. Under mina två år på Malmö Idrottsgymnasium fick jag lära känna Malmö och mig själv allt mer. Jag insåg mer och mer att det är friidrotten jag vill satsa på. Jag tog studenten 2020 och hade sagt nej till Athleticademix samt andra college agenturer under min tid på gymnasiet, för jag kände inte att USA var min grej… haha vad fel jag hade!
Jag tog studenten 2020 under COVID och det ändrade allt. Efter ett år som varit väldigt isolerat och mycket på distans, så kände jag en stark känsla av förändring. Jag ville göra något jag aldrig gjort tidigare. Jag har alltid velat flytta utomlands, även om USA inte varit ”top of mind”, men efter en ganska spontan känsla så kontaktade jag Athleticademix hösten 2020 med noll kunskap om college i USA.
Amerikansk Fotbollsmatch på campus
Collegeprocessen
Eftersom jag inte hade haft någon tanke på college under gymnasiet, så var min collegeprocess lite annorlunda. Jag hade mitt första möte med Robin i Oktober 2020 och signade med University of Minnesota redan i December 2020. Med det sagt, det gick jättesnabbt!
Från start hade jag berättat för Robin vad jag ville ha. Jag hade tydliga mål även här. Jag ville ha ett fullt scholarship, helst Power Five, bra utbildning och gärna en demokratisk stat. Robin skrattade lite, men uppskattade min målmedvetenhet. Han sade till mig att han inte kan lova något, men att han ska göra allt han kan för att hitta den bästa skolan till mig. Med det sagt, så pratade jag inte med särskilt många skolor. Jag hade samtal med tre coacher, vilket är ganska lite, men allas process är olika.
Robin valde att tacka nej till många skolor eftersom att jag hade så tydliga preferenser. Jag hade sjukt flyt och redan den första coachen som hörde av sig var en Power Five skola. I slutet så stod det mellan University of Nebraska och University of Minnesota. Båda skolar tävlar för BIG10. Min spontankänsla var länge att signa med Nebraska. Deras coach kändes mer som min coach i Sverige vilket var familjärt, men det var något med min coach i Minnesota som utmanade mig. En känsla jag tyckte om och behövde! Efter många om och men så signade jag med University of Minnesota i slutet av året 2020 och min resa mot USA började.
Från Sophomore year 2022
Det var ett intensivt år där jag behövde få allting klart. Processen såg lite annorlunda ut under COVID, man fick göra varianter av SAT etc hemma online. Sedan var det den långa och läskiga processen att få visum trots alla ambassader som var stängda. Det slutade med att jag fick en tid i Polen bara några veckor innan jag skulle åka till USA. Familjen slängde in sig i en bil och vi åkte mot Warszawa. Tack och lov så gick det igenom och jag fick mitt visum efter 7 dagars sightseeing i Polen med familjen. Warszawa är underskattat:) I slutet av augusti så tog jag flyget själv över Atlanten för att påbörja mitt nya liv. Ovetandes om vad som väntade på andra sidan.
I Warszawa med familjen efter att jag fått godkänt visum 🙂
University of Minnesota
På andra sidan Atlanten möttes jag av en helt ny värld. Min coach hämtade upp mig på flygplatsen och körde mig till mitt dorm, där jag träffade min nuvarande bästa vän, Tori, som också skulle börja i friidrottsteamet. Tori mötte mig med öppna armar och introducerade mig till collegelivet i USA. Vi hade ett helt fantastiskt första år tillsammans, där vi gick igenom allt mellan himmel och jord. Upplevelser jag inte tror man kan få någon annanstans. Det är inte många människor jag hade kunnat bo tillsammans med i ett litet rum, men Tori och jag blev ett oslagbart team. Vi fortsatte att bo ihop under alla mina fyra år i USA, och jag har henne att tacka för så mycket.
Det var inte en dans på rosor för mig att vänja mig vid kulturskillnaden i USA och första terminen var väldigt jobbig. Det var såpass jobbigt att jag trodde jag skulle åka hem, redan efter en termin, men tack vare ett fantastiskt team i USA, vänner, familj och en coach som stöttade mig så fick jag den hjälp jag behövde för att samla kraft och stanna kvar i USA. Något jag är evigt tacksam över. Om det är en sak jag skulle rekommendera alla internationella idrottare, så är det att ta kontakt med skolans idrottspsykolog direkt och skapa en rutin att våga öppna upp sig och prata om övergången att flytta ensam till ett nytt land. Det har hjälpt mig att växa till den person som jag är idag!
Efter mitt första år, så var jag supertaggad på att åka tillbaka till USA och starta ett nytt år. Jag älskade Minneapolis och att få bo i en storstad. Framförallt var jag så taggad på få flytta in i en lägenhet med mina bästa tjejkompisar. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Under mina resterande 3 år så bodde jag i samma lägenhet med mina bästa vänner och jag saknar det varje dag. Det finns inget som slår känslan av att ha sina bästa vänner under samma tak.
Tori, Hailey, Addie och jag på fotbollsmatch <3
Friidrott på College
Att få träna och tävla friidrott i USA är en upplevelse som inte går att få någon annanstans. Nivån som finns i USA är helt oslagbar. Jag åkte till USA för att få motstånd och utmaning som häcklöpare, och det fick jag haha 🙂
Under mina fyra år i USA utvecklades jag med nästan en hel sekund på 100m häck, vilket är extremt mycket. Jag gick från att vara bland de bästa juniorerna i Sverige till att bli rankad etta bland seniorer. Jag klättrade in på top-10-listan i svensk historia redan mitt andra år och lämnade USA med den femte snabbaste tiden någonsin gjord på 100m häck i Sverige. En utveckling man bara kan drömma om.
Jag får ofta frågan: ”Varför tror du att du har blivit så bra?” Och ja, det är en svår fråga. Det enkla svaret är nog att jag hade tur! Jag var talangfull, hade drivet och ambitionen att bli bäst. Jag fick rätt förutsättningar och möjligheter i USA och det gjorde att jag tog nästa kliv.
Talang är viktigt, men man kommer bara så långt på råtalang. I slutet av dagen är det drivet, kärleken och passionen för idrotten som vinner. Det fick jag verkligen känna på i USA. När det gäller, så är det skitsamma vem som har den bästa tiden in. Det är den personen som hanterar pressen bäst som kommer vinna – och allt kan hända när man springer häck 😉
Individuell bronsmedalj på Indoor BIG10 championship 2024
Höjdpunkter
Det allra coolaste upplevelsen under mina fyra år i USA var att vinna våran conference två gånger! Den häftigaste vinsten var mitt junior year när vi vann BIG10 Outdoor Championship och krossade våra motståndare. Jag fick även äran att ta bronsmedalj individuellt både inomhus och utomhus på vår conference det året. En magisk känsla som jag alltid kommer bära med mig.
Det allra bästa med att tävla i friidrott i USA är att få tävla för ett team. Att få samla in poäng och göra något tillsammans. Det gör att du som individuell idrottare får känna dig som en del av något större. Att det finns mer mening bakom din egen prestation.
Jag älskade att vara del av ett team och nu när jag får äran att tävla för Svensk Friidrott tar jag med mig min teamspirit och älskar att heja på mina lagkamrater.
Precis innan vi vinner BIG10 Outdoor Championship 2024
Summering
Sammanfattningsvis finns det så mycket att säga om min college resa till Minnesota, men en sak är säker – det är det bästa valet jag har gjort! Jag är så tacksam för att Robin gjorde att min dröm gick i uppfyllelse. Jag vill även säga tack till min fantastiska familj – mamma, pappa, Emil och Olivia. Utan er hade jag inte klarat denna resan. I slutet av dagen är det de personer som finns där i både med- och motgångar som är den riktiga lyckan!
Kramar, Maja