Min collegeupplevelse – Ellen Lundeberg
Hej! Nu är det min tur att dela med mig av ett äventyr jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva, och ett äventyr jag till en början faktiskt inte visste fanns. Under min väg till college hittar vi allt från krångliga pappersarbeten till oväntade hinder men som nu resulterat i så mycket glädje och fina minnen. Att lämna livet bakom sig och infinna sig i en totalt ny miljö är nog inte lätt för någon, men oj vad jag hade gjort det hundra gånger om!
Kort om mig är att jag är 21 år gammal och kommer från Stockholm där jag spelar för Boo FF. Jag har under de senaste tre säsongerna spelat fotboll på Southern Utah University men gick inför våren 2024 på transfer till University of Bridgeport i Connecticut. Häng med!
Min collegeprocess
Spontant och ovetandes om collegefotboll och allt vad det innebar åkte jag sommaren 2020 på showcase efter att jag kommit i kontakt med Robin via Instagram. Jag skulle precis börja mitt sista år på gymnasiet och trots medvetenheten kring att jag ville fortsätta spela både fotboll och studera efter studenten så saknade jag en tydlig plan hur. Jag var sugen på något nytt och ville bort från Stockholm, men visste inte riktigt hur jag skulle få ihop det pusslet.
Efter showcaset fick jag en hel del erbjudanden från skolor i stater jag aldrig hört talats om och det slog mig hur mycket möjligheter det finns i USA. Däremot hade jag svårt att bestämma mig och skrev faktiskt inte på mitt avtal med Athleticademix förrän i November samma år och då vart det åka av direkt då jag ville iväg redan till hösten! Jag klippte snabbt ihop min highlight video och endast några få veckor senare kom jag i kontakt med Southern Utah University som senare kom at bli mitt hem i nästan 2,5 år.
Trots att själva rekryteringsprocessen var rätt smärtfri för min del så uppstod det snabbt problem när allt pappersarbete och pandemin vägrade samarbeta. SUU och NCAA hade båda svårt att översätta mina gymnasiebetyg och den amerikanska ambassaden i Stockholm stängde ner på obestämd tid.
Jag minns tillbaka på denna tid med mycket stress och ångest och kommer ihåg att jag många gånger ifrågasatte om det verkligen skulle vara värt det…Spoiler! Det blev det absolut 🙂
När jag väl listat ut hur jag skulle navigera collegeprocessen var det dags att ge sig av och jag kommer ihåg hur jag var helt hysterisk kvällen innan flyttlasset skulle gå. Det hade liksom inte slagit mig tidigare hur långt bort Utah faktiskt var och att jag skulle behöva lämna all min trygghet samt nära och kära hemma i Sverige. Och detta är något jag ändå vill trycka lite extra på. Trots att det ser så himla glamoröst och enkelt ut att flytta utomlands utifrån via sociala medier medför det hinder man aldrig kunnat förvänta sig och utmaningar man inte initialt vet hur man ska tackla.
Jag tror starkt på att det är viktigt att inse att vardagen kommer att vara annorlunda och att ens upplevelse mycket beror på hur man väljer att angripa situationen. Trots att jag till en början kände mig aningens osäker kring valet att flytta till USA så kom jag snabbt in i tugget och hittade rutiner som passade mig då livet som student-athlete är både hektiskt och lärorikt!
Southern Utah University
När jag kom till Southern Utah University i augusti 2021 kan jag ärligt medge att jag inte var redo för den fysiska och mentala omställningen som Division 1 soccer innebar. Nog trodde jag att Division 1 i Sverige hade förberett mig tillräckligt bra och at jag var i den form som krävdes för att direkt komma in och göra skillnad.
Viktigt att förstå är att fotboll i USA är betydligt mycket mer fysisk och aningens mindre teknisk än i Sverige, i alla fall i min conference, och det tog mig ett tag att göra den övergången. Jag var i början hyfsat envis med att försöka spela på det sätt jag blivit uppfostrad i Sverige och fick därför långt ifrån så mycket speltid some jag önskade mitt freshman year. Jag fick lära mig rätt snabbt att en av de viktigaste egenskaperna som idrottare är coachability och villigheten att utföra det som tränaren och laget förväntar samt behöver av en, vilket är en lärdom jag tagit med mig sedan dess!
Sophomore year kom och jag var taggad till tårna på säsong då jag haft en fysiskt tuff vinter och vår med mycket träning och jag kände mig verkligen redo! Däremot gick även min andra säsong inte som förväntat då jag blev intensivt sjuk under sommaren som höll mig borta från träning länge och jag dök därav upp till pre-season långt ifrån den fysiska standarden som laget krävde och det tog mig flertalet veckor att successivt ta mig tillbaka.
Junior year kom, vilket är min nuvarande år, och jag har nog aldrig varit i så bra form som inför pre-season 2023. Medveten om lärdomarna från tidigare år hade jag nu mycket att luta mig tillbaka på och jag visste exakt vad jag kunde förvänta mig och hur jag skulle tackla förberedelserna inför säsongen. Då jag inte fått ut det jag förväntat mig av mina tidigare två år så var jag mer taggad än någonsin att äntligen få bevisa vad jag går för och få förtjänst för mitt hårda jobb under vintern, vårens och sommarens träning.
Dock motsvarade inte denna säsong heller mina förväntingar då jag redan på försäsongens femte dag oturligt nog drog på mig en hjärnskakning som kom att hålla mig borta under dryga två månader. Jag bestämde mig för att ta ett redshirt year som innebär att jag säger upp min eligibility för den aktiva säsongen i utbyte för en ytterligare kommande säsong. Trots att det var en svår realitet att komma överens med så var det nödvändigt för mig då det fråntog mig stressen att komma tillbaka innan vårt conference play var slut.
Hjärnskakningen fick mig att reflektera mycket och jag för första gången började tvivla på min fotbollssituation. Jag kom till insikten att trots att jag älskar och brinner för fotboll så brann jag inte längre för SUU. Under min tid på laget har det skett mycket förändringar och jag kom helt enkelt till insikten att Southern Utah soccer inte längre var det som passade mig bäst och jag hade inför säsongen lovat mig själv att söka nya utmaningar om junior year inte erbjöd det jag förväntade mig. Därför bestämde jag mig för att gå på transfer!
Min Transferprocess
Att bestäma mig för att gå på transfer är ett av de svåraste besluten jag behövt fatta då jag upplevde det som något jag behövde göra snarare än något jag aktivt ville genomgå. Southern Utah University var det perfekta hemmet för mig i fyra terminer, och när jag väl insåg halvvägs genom min femte termin att jag inte längre kände samma glädje för varken fotbollen eller skolan så visste jag tyvärr att det var dags att röra på sig.
Det var ett otroligt tufft beslut att infinna sig i då jag kommit att bli så himla etablerad i Cedar City, Utah. Skolan rent akademiskt gick toppen, jag hade bra kontakt med mina lärare, hade en fin lägenhet, vackert campus och omgivning, och kanske allra viktigast så hade jag fantastiska vänner som förhoppningsvis finns med mig livet ut. Men fotbollen kändes inte som förr och jag var inte längre taggad på att gå på träning, och vips blev transferportalen min ända rimliga utväg. Jag var helt enkelt skyldig mig själv en andra chans att uppleva vad college soccer i USA har att erbjuda!
Jag sa upp mitt stipendium och plats på laget för att utan någon säkerhet gå in i NCAAs Transfer Portal. Portalen fungerar ungefär som onlineshopping för collegecoacher runt om i landet. Den listar endast ditt namn, position, tidigare skola samt division och jag fick därför snabbt napp av oväntat många skolor. Detta var precis som min första rekryteringsprocess en intensiv period och jag pratade med massvis med coacher under kort tid i jakt på mitt nya hem.
Trots att det finns många fördelar med att gå på transfer inför våren så måste jag medge att tiden inte är på spelarens sida och att det inte finns några garantier att coacher har budget och stipendium kvar att erbjuda. Det är därför en stor risk att gå på transfer, men jag var villig att gambla!
Jag kom rätt omgående i kontakt med coacherna på University of Bridgeport och även om jag kände stort förtroende hos dem direkt så valde jag att vänta in i det sista till att commit. Jag signade endast några dagar innan jag behövde vara på plats men har nu sedan en vecka tillbaka infinnit mig på UBs campus och nog kan jag erkänna att Connecticut skiljer sig stort från Utah, men jag är taggad och nyfiken kring vad denna del av landet har att erbjuda!
Avslutande ord och allmänna lärdomar
Min collegekarriär har hittils inte motsvarat vad jag förväntade mig när jag packade mina väskor för första gången 2021. Men om min resa hittills och transferprocessen har lärt mig någonting så är det att saker förändras, att människor förändras, och att förändring nödvändigtvis inte behöver vara något negativt, utan att det istället är viktigt för att fortsätta utvecklas i livet som stort. Dessutom att det finns skönhet i att inget behöver vara för evigt.
Jag har även insett att desto längre jag är borta från Sverige, desto mindre känns det som att jag har att komma hem till. Och det har egentligen ingeting att göra med att jag har slutat älska mitt liv i Sverige, utan snarare att jag förstår att mitt liv just nu finns i USA, samtidigt som livet hemma tuffar på utan mig. Jag har hittat min trygghet, hittat mina människor, och kanske hittat mig själv på sätt min svenska comfort zone aldrig kunnat lyckats utmana mig till. Att åka på college har utvecklat mig som individ på sätt jag knappt kan förklara eller förstå och jag är evigt tacksam för möjligheten att varje dag få leva min dröm. Jag kunde helt enkelt inte vara mer taggad inför mina sista två år!
College är en klurig värld att navigera och jag är så glad över det stöd Robin och Athleticademix har bidragit med på vägen. Hade det inte varit för ett spontant showcase sommaren 2020 så hade jag aldrig varit där jag är idag, med alla de fina minnen och stunder jag har fått uppleva under åren i bagaget, och för det är jag evigt tacksam!
Moral of the story – Våga testa! Och blir det inte rätt första gången, våga testa igen!
Tack snälla för att jag fick dela med mig av min historia och för att du läst hela vägen till slutet! Mig hittar ni på Instagram @ellenlundeberg för frågor och funderingar – Jag svarar gärna på allt från mål till mål! 🙂