Intervju – Sakarias Bahamondez på Wilmington College
I augusti 2022 lämnade Sakarias Bahamondez sin svenska klubb UNIK för USA. Närmare bestämt bar det av till Wilmington College, Ohio där han idag spelar fotboll och pluggar Sports Management.
Sacke som han även kallas stod för en otroligt stark första säsong med mycket speltid och poäng i form av både mål och assist. Han var faktiskt en utav de främsta poängspelarna i Athleticademixfamily under 2022!
Det lockade oss att ta en pratstund med yttermittfältaren från Uppsala.
Spring Break och Collegeprocessen innan
Precis tillbaka i Ohio efter ditt första Spring Break i USA. Vad har du haft för dig?
Stämmer bra! Jag och fyra andra grabbar i laget tog flyget till Oregon för att spendera veckan där. En av de grabbarna bor där uppe så det var smidigt att kunna bo hos honom. Sen hade vi också hyrt ett Air B&B som vi hade i ett par dagar en bit ifrån.
En dag blev det skidåkning uppe i bergen medan en annan dag var det strandhäng ute vid kusten. En del vandring i de häftiga miljöerna där uppe blev det också så det har varit en riktigt nice vecka!
Spring Break i Oregon för Sakarias och hans lagkamrater.
Om vi backar tillbaka bandet till 2021 när du och jag först kom i kontakt inne på Uppsalakontoret. Hur länge hade du haft college i tankarna där och då?
För mig var det faktiskt väldigt spontant allting. Jag tror att jag bara hade tänkt på det i typ en eller två veckor. En kompis här i Uppsala hade inspirerat mig då han själv hade planer på att åka över. Så fort jag fick nys om det lät det otroligt häftigt och något som hade kunnat passa mig! Hade jag vetat om det tidigare hade jag definitivt påbörjat allt i ett tidigare skede.
Hursomhelst, så började jag då kontakta en del olika agenturer och efter att ha pratat med er på Athleticademix körde jag igång allt sen.
Därefter väntade en process med allt ifrån att skriva tester till att prata med tränare och jaga ditt collegeäventyr. Hur upplevde du den processen?
Känns så länge sen, haha! Jag minns att vissa delar var mycket enklare än andra. Medan vissa delar behövde man faktiskt lägga ned en del tid på då det kunde vara lite klurigt. Man behövde ta ett stort ansvar så saker blev gjorda så som att boka upp tester tidigt, få sin video klar, boka visum etc. Samtidigt fick man alltid tydliga instruktioner och ni gjorde såklart ett stort jobb så vissa saker flöt på bra av sig självt.
Överlag tycker jag ändå allt gick rätt smidigt!
Kommunikationen med tränare och att få prata med skolor upplevde jag som rätt kul! I början minns jag att det var svårt att veta vad man egentligen skulle fråga efter. Eftersom man inte riktigt visste hur livet var här så visste jag inte till en början vad jag riktigt ville veta.
I och med detta blev det att jag lät de snacka ganska mycket. Jag kom väl ändå fram till att många tränare säger rätt snarlika saker. Då gällde det att skapa sin egen uppfattning lite grann och kanske till och med vara lite kritisk. Ju längre tiden gick lärde jag känna mig själv mer och kom på saker jag ville ha i mitt äventyr.
Wilmington hade till exempel jättefina träningsfaciliteter och en bra fotbollsmiljö. Det var viktigt för mig och något som jag kanske inte visste att jag värderade så högt från allra första början. Wilmington kändes därför som ett klockrent val.
Sports Science Center på Wilmington College
Var det just fotbollen som då var din största motivationsfaktor skulle du säga? Eller vad var det som gjorde att du vill lämna Sverige och sticka till USA?
Jo, men det skulle jag nog säga! För min del var det fotbollen som lockade mest tillsammans med att kunna kombinera det med plugget fortsatt. Jag ville satsa mer på fotbollen och träna hårdare än vad jag var van vid- Det kände jag verkligen att college kunde erbjuda.
Jag hade väl en del tankar på att plugga vidare i Sverige och de är väl inte helt borta än. Just nu vill jag dock ha så kul som det bara går och det får jag genom det här äventyret.
Jag minns att du och jag diskuterade divisioner både innan din process och under din process och mer specifikt D2 vs. D3 osv. Hur såg du på det där och då, och hur ser du på det idag?
Helt klart såg jag det annorlunda då jämfört med nu. Jag tänkte väl mest att i D2 så kom man till en bättre skola med bättre fotboll, bättre tränare, finare faciliteter osv. – allt skulle liksom hålla en högre standard. Längre fram förstod jag att det inte riktigt var så då D3 kunde ha minst lika bra fotbollsprogram.
I slutet sen när det var dags att välja skola så landade jag mycket i att gå på den skolan jag lockades mest utav och inte bara gå på det här med vilken division man kom till. Det som kanske satt mycket i mitt huvud var att det lät coolare att säga att man tillhör en D2-skola än en D3-skola, haha.
Vi här på Wilmington är i toppen av vår division där vi kom till final i vår konferens. Med det i åtanke är jag övertygad om att vi skulle vara bättre än många D2-skolor sett till nivå.
Första tiden på Wilmington
Om vi hoppar framåt sen när du anlände till Wilmington i höstas. Vad var dina första intryck? Var det som du hade föreställt dig?
Jag kom ihåg att jag tyckte det var otroligt varmt, haha! Första veckan var sjuk hetta som man inte alls var van vid. Det var ganska tuff träning i början med konditionstester de inledande tre dagarna.
Jag märkte rätt snabbt vikten och hur högt de värderade de testerna. Det sattes upp lappar med ett poängsystem på kopplat till allas resultat och prestation. Man märkte verkligen här hur pass viktigt det var med ett bra första intryck.
De som hade samlat ihop mycket poäng var dem tränarna kikade mest på. De fick spela mycket i de inledande matcherna, även fast de kanske inte var de bästa spelarna rent fotbollsmässigt.
Engelskan var såklart det en omställning också. Det var nästan lite skevt i början då man inte riktigt kunde vara sig själv till hundra procent kände jag. Det gick dock förvånansvärt snabbt att komma in det i det blev som att hjärnan ställde om efter bara några veckor. Nu tänker jag inte alls på det!
Pooler för återhämtning under försäsongen.
Jag noterade att du fick några inhopp i början för att sedan få alltmer speltid längre fram. Hur upplevde du själva starten av säsongen för egen del?
Jag kommer ihåg att jag tyckte det var rätt frustrerande! Jag kom in med ett högt självförtroende och mitt mål var såklart att starta från allra första början. Det var en tuff konkurrens där båda yttrarna var inne på sitt sista år. Det var duktiga spelare helt klart!
Jag insåg att det skulle bli tufft att knipa en startplats. Då blev mitt mål mer och mer egentligen att vara den bästa inhopparen. Samtidigt hade det gått bra för mig på pre-season och speltid fick jag som du säger, även om jag såklart ville ha mer än vad jag fick där i början.
I övrigt när det gäller själva starten så minns jag att det var ovant att anpassa sig till ett helt nytt system. Efter ett tag kom man in allt mer och jag förstod min roll bättre. Ju mer jag kom in i systemet, ju högre tror jag tränarna värderade mig.
Kan du utveckla lite vad du menar med ett helt nytt system? Kände du att det var stora skillnader från fotbollen du var van vid hemma i Sverige?
Det var ganska stor skillnad om jag ska vara ärlig. Jag trodde inte att matcherna skulle skilja sig så mycket som de gjorde. Träningar är ändå till viss del ”gamla vanliga träningar”, men så fort matcherna drog igång började jag känna av skillnaderna.
Det var väldigt rakt på och jag minns verkligen så fort jag fick bollen så var det två spelare som sprang mot en för att vinna boll. Det var minst sagt en annorlunda känsla. Man har kortare tid på sig med allt och man sätts mer under press.
Som ytter för mig var det att jag ska framåt snabbt medan i Sverige tänker man mer på att kanske hålla bollen inom laget. Det läggs inte lika stor vikt vid bollinnehav här i USA utan vi ska mot mål och vinna matchen. Ett mer fysiskt spel och man springer betydligt mer i matcherna också skulle jag säga. Till exempel för mig som inhoppare där i början var det fullt ös som gällde och man skulle springa på allt.
Sakarias in action för Wilmington.
Skulle du säga att du utvecklats och blivit en bättre fotbollsspelare efter det här första året?
Jag tror att det har varit nyttigt för mig och min utveckling absolut. Det blir verkligen två olika spelsätt och det är bra att få en annan syn på det också. Att lägga mindre vikt vid det taktiska och lära sig att spela en fotboll i ett högre tempo har varit utvecklande.
Sen är det mer träningar och en annan typ av träning, vilket gjort att jag tagit steg också. I Sverige var jag van vid tre-fyra träningar i veckan och här ligger jag på mer än det då det är träningar varje dag. Dessutom är tränarna lättillgängliga om man vill träna individuellt.
Med andra ord är det mer timmars träning för mig nu, vilket jag gillar.
Tittar man på hela ditt första år står du för en riktigt stark säsong med 19 spelade matcher, 5 mål och 2 assist. Poängleverans minst sagt! Hur ser du på din första säsong när du kikar tillbaka på den i efterhand? Känner du dig nöjd?
Siffermässigt är jag ganska nöjd, absolut. Det ser väl rätt bra ut, haha. Samtidigt när jag ser tillbaka på det hade man kanske kunnat göra saker och ting annorlunda där i början. Det kanske hade lett till mer uppmärksamhet och förtroende från tränarna. Man kan alltid förbättra saker såklart, men jag är glad över hur det slutade och med det förtroendet jag hade i slutet av säsongen.
Jag kände att jag hade tagit steg under säsongen och hade bevisat för tränarna vad jag kunde bidra med. På det stora hela så var det en något trög start, men glad över hur allt blev när jag nu summerar det, vilket känns skönt.
Inför nästa säsong känner jag att jag ligger bra till och har en god möjlighet att bygga vidare på min starka avslutning!
Poängleverans i slutspelet
Apropå din avslutning står du för mål i både kvartsfinalen och semifinalen där målet mot Mount Union är en riktig kanon. Firandet var något som jag också fastnade för. Berätta om det målet och det härliga firandet!
Vi hade mött det laget innan rätt nära inpå i en match som slutade 3-3 där vi tappade en ledning sent. Så här kände vi att det var dags för en revansch! Vi alla hade väl gått in i ett helt annat mindset och började ladda upp.
Det var väl där och då jag och mina kompisar hade börjat spåna på målgester, vilket gjorde att man extra gärna ville göra mål. Läget kom och skottet jag avlossade satt fint i bortre så då var det bara att springa ned i hörnet för att fira. Planen var egentligen att jag och två till skulle köra den här dansen eftersom det hade vi planerat. Sen hade tydligen hela laget hört om det så då stod vi där nere allihopa och dansade, haha.
En rätt nice känsla att se alla haka på!
Sakarias precis efter sitt 3-0 mål mot Mount Union i kvartsfinalen.
Semifinalen gör du också mål och ni vinner i övertid, vilket skiljer sig en del från det svenska upplägget. Berätta om den matchen och känslan att vinna i övertid!
Det är helt klart det bästa minnet från förra säsongen! Även om mitt mål i matchen innan var härligt att göra så slår den här matchen det.
Laget vi mötte var rankade 11:a i hela landet och hade vunnit vår conference så vi visste att det skulle bli en tuff match. De var absolut inte övermänskliga och vi trodde såklart på att vi kunde slå dem.
Det stod 1-1 efter full tid så man började få upp tankarna om straffar i skallen. Men sen avgör vi i övertid och det blir ett helt galet firande! Inte minst i samband med målet utan såklart i omklädningsrummet och sen på hela bussresan hem också. Sjukt mäktigt!
Finalen mot John Carroll förlorar ni sen tyvärr med 4-1 mot John Caroll. Hur var den matchen? Kände ni er nöjda med er säsong trots förlusten?
John Carroll är ytterligare ett starkt lag och ett lag som jag fått lära mig alltid tar sig långt. Vi hade spelat jämt mot dem under säsongen så vi tänkte väl att vi hade en hyfsad chans.
Men jag vette tusan, det var inte vår dag sen när domaren blåste igång. Segt såklart när siffrorna blev så pass stora, men självklart kände vi oss nöjda med säsongen om man ser till helheten.
Nästa säsong
Har ni redan börjat skissa på nästa säsong och satt upp målsättningar för den? Har du satt upp några individuella målsättningar till och med?
Det blir väl lite tuffare nästa säsong då vi tappar ett gäng äldre spelare. Det är väl nästan 5-6 stycken från startuppställningen så det kommer absolut bli tuffare att gå in i den säsongen.
Även om det kommer bli tuffare är det säkert samma för andra lag så vi vill fortsatt vara med och slåss i toppen. Förhoppningsvis är det jag som startar som ytter nästa år och jag har en ännu större roll då.
Utöver det är det väl annars bara att försöka fortsätta producera poäng framåt med mål och assist.
När vi ändå är inne på nästa säsong så kommer du få ett gäng svenska grabbar från Athleticademix som börjar till hösten. Hur ser du på det och vad har du för bästa tips till dem att ge innan de kommer över?
Nej, men det ska bli jättekul! Just är det bara jag och André från Sverige så det ska bli roligt att få träffa dem. Jag har faktiskt inte snackat med dem alls utan den kommunikationen har Felix och Cory(tränare) stått för.
Jag tror det kommer hjälpa oss mycket. Visst amerikanerna är duktiga, men vi svenskar kommer med lite annat fotbollsperspektiv tror jag. Det känns som att de som kommer från Sverige och bestämmer sig för en sådan här grej är duktiga fotbollsspelare.
Råd till dem specifikt och till andra svenskar som ska åka över nu till hösten är att komma in fräscha. Med det menar jag att vara väl förberedd och träna hårt under sommaren.
Jag minns att jag jobbade ganska hårt under sommaren innan jag stack över. Det är jag tacksam över eftersom det första intrycket gör väldigt mycket!
Lagfoto Wilmington College 2022. Nästa år med ännu fler svenska grabbar från Athleticademix!
Om du tänker på råd till dem som inte bestämt sig för college och går i de tankarna, vad har du att säga till dem? Varför tycker du man ska åka på college?
Det är klart att det är viktigt att känna efter vad man själv vill. Eftersom det var så spontant för mig då jag knappt hade tänkt på det innan var det inte så mycket tankar på exakt vad jag ville ha utan mer att jag ville testa på det.
Jag är hur nöjd som helst att jag tog det här beslutet då jag haft ett svinkul första år här på Wilmington. Spelar man fotboll, eller någon annan sport, och vill fortsätta plugga så tror jag absolut att det här är ett väldigt bra alternativ. Det är ett otroligt enkelt sätt att leva på då man får allting till sig. Det är inte så att jag behöver tänka på att laga mat eller få ihop andra saker runt omkring. Allt är som sagt serverat och givet till dig. Lektionerna har jag fram till lunch och sen träningarna på eftermiddagen så det flyter på bra. De sköter allt runt omkring och tvättar träningskläder.
Det enda jag behöver fokusera på är mina studier och min fotboll.
Till sist, den här terminen går snart mot sitt slut, vad väntar i sommar för dig?
Planen är att flyga hem till Sverige efter mina sista prov, fixa ett bra sommarjobb och sen spela med UNIK igen. Där ska jag se till att det blir så många matcher som möjligt för att vara redo för höstsäsongen här sen.
Vi säger stort tack till Sakarias för intervjun och önskar honom lycka till med kommande säsong!
/Team Athleticademix
