Hur bra är egentligen fotbollsnivån på college?
Det är en fråga som jag ofta fick ställd till mig av vänner och familj när jag var hemma i Sverige under mina somrar på college. Det är också nog den frågan jag får mest i mitt yrke idag som collegekonsult. Därför tänker jag idag göra lite av en genomgång om hur jag tycker nivån är, baserat på egna erfarenheter samt vad statistiken säger.
Att fråga hur nivån är på college är som att fråga hur nivån är i P19 och alla herrserier kombinerat. Det svenska systemet är uppbyggt av serier baserade på nivå och geografisk plats. Här i Sverige har vi serier på lokalnivåer hela vägen upp till Allsvenskan, hundratals lag och spelare över hela landet. Om jag hade frågat en slumpmässig svensk 19 årig spelare: hur är nivån i Sverige? Då kommer den spelaren aldrig kunna ge ett direkt svar, då det det omöjligt att svara på. Från regionala serier till toppen av Allsvenskan skiljer sig nivån något enormt och precis på samma sätt är i läget i USA.
Divisionerna
Därför blir det lättare att prata division för division. USAs collegesystem består av fyra separata system. NCAA division 1, NCAA division 2, NCAA division 3 och NAIA. I folkmun brukar man referera till de olika divisionerna som D1, D2, D3 och NAIA. NAIA brukar jag likna till om vi i Sverige hade haft två förbund, svenska fotbollsförbundet och svenska fotbollsförbundet 2.0. Där Svenska fotbollsförbundet 2.0 representerar NAIA. Det är fortfarande collegefotboll på väldigt hög nivå, det är bara en separat organisation till NCAA. För att ni ska få en känsla av fotbollsnivån jämför vi ofta NAIA med D3, där toppen det vill säga de bästa lagen kan liknas med svenska Division 2 lag. Den största skillnaden är att NAIA kan ge ut atletiska stipendium vilket ej gäller för D3.
Divisionerna i USA är också låsta. Vad jag menar med det är att det inte går att bli upp eller nedflyttad, oavsett prestation. Det laget som vinner D3 går inte upp till D2 och samma sak gäller därför såklart för D2 till D1. Skolorna och därför lagen är lagda i de olika divisionerna helt baserat på två faktorer: storlek på skolan och hur mycket pengar skolan har. Därför är vanligtvis de största skolorna som har upp emot 80 000 elever i D1.
Variationen
Nivån skiljer sig inte bara från division till division utan också inom divisionerna. Ett duktigt lag i D2 kan tampa sig med lägre halvan av D1-lagen och topplagen i D3 och NAIA kan absolut slå en stor del av D2-lagen. Detta va något som jag själv fick uppleva flera gånger. Vi fick ofta möta lag i D1 under vårsäsongen och vi gick segrande ur 2 av 4 matcher med en oavgjord, samtidigt så förlorade vi ett år mot en D3 skola. Jag brukar därför understryka i möten att man inte ska stirra sig blint på divisionerna. Det finns väldigt bra lag i alla fyra divisioner.
Spelmässigt skiljer sig även varje lag en hel del. Därför är det viktigt att verkligen lyssna och ställa frågor gällande spelstil när man har sina möten med coachen. Jag var en väldigt spelande back som gillade att hålla bollen på planen. Därför kände jag att det var viktigt att spela för ett lag som vårdade bollen. Det finns lag som är extremt framgångsrika på kontringsfotboll eller fasta situationer, som tar sig långt i det nationella mästerskapet varje år. Personligen hade jag dock aldrig utvecklats i ett sådant lag.
Min upplevelse
Jag kommer från en bakgrund inom Stockholmsfotbollen där jag spelade akademifotboll hela min uppväxt och fick spela 2 år i P19 Allsvenskan innan jag åkte till USA. Därför hade jag en extremt tydlig bild av hur mitt äventyr i USA skulle se ut innan jag åkte. Jag valde en bra D2-skola och trodde på fullaste allvar att jag skulle gå in och vara bäst på plan. Jag tänkte att D2 var för låg nivå och att jag hamnat i en för låg division.
Detta va något som jag skulle få äta upp rätt snabbt. Redan första veckan fick jag känna på hur hög nivån faktiskt är på college. Högre tempo, hårdare tacklingar och mindre tid med bollen. Spelare från hela världen som alla slåss om 11 platser på planen, ingen vek ner sig, inte ens amerikanerna utan stipendium. Därför fick jag kämpa för att få minuter och många av mina matcher spenderades faktiskt på bänken.
Mitt första år på college gick laget till final i vår conference och vi var högt nationellt rankade. För att ge en liknelse till Sverige var vi det året på hög division 2 herr/låg division 1 nivå här i Sverige. Många av de som spelade i det lag fortsatte senare sin collegekarriär i D1 eller fick kontrakt i Europa.
NCAA D1 och Framtiden
Nivån höjs i alla divisioner för varje år som går vilket har lett till att fler har fått upp ögonen för college. Redan under mina år på college stötte man på spelare från toppakademier i Europa, Sydamerika och Afrika. Valencia, Leverkusen, Reading, Dortmund för att nämna några och det här var på D2-nivå. Det vi ser idag är något helt annat. D1 attraherar numera topptalanger från världens största akademier:
- Adrià Muñoz – 19 år gammal back från FC Barcelonas akademi som nu tar steget till NC State i D1.
- Hugo Vogel – 22 år gammal vänsterbacken från Lyon som har gjort matcher i Europa League som är nu påväg till UCF i D1.
- Sam Chapman – 18 årig mittback från Arsenal FC som nu har skrivit på för Georgia Southern University i D1.
- Tom Wingate – 19 år gammal anfallare från Fulham som nu byter Premier League 2 till D1.
Det här är fyra av flera spelare som väljer bort den europeiska toppfotbollen mot collegefotboll i USA och jag tror att det här bara är början. Nivån kommer bara att höjas och jag ser inget som talar emot det.
För att summera och knyta ihop säcken för att svara på den eviga frågan ”Hur bra är nivån i college?”. Kort svarat är den väldigt hög och den kommer bara att bli högre :).
Adrià Muñoz är en 19 år gammal back från FC Barcelonas akademi som nu tagit steget till NC State i NCAA D1.
