En vanlig dag på college
Hur är en vanlig dag på college? Varje morgon inleds med väckarklockan 5.30. I ett halvsovande tillstånd packar jag väskan, äter något lätt, borstar tänderna och går ut genom dörren 5.50. Jag och mina två roomies, Mya och Melania, går alltid gemensamt till träningarna. Det tar ungefär tio minuter att gå till omklädningsrummet från vår dörr. Väl på plats i omklädningsrummet bestämmer kaptenerna vilken ”loop” vi ska ha den dagen, det vill säga vilket träningsställ. Antingen blått, rött eller grått. Det är inte direkt glada tillrop och hög musik den tiden på morgonen, men man piggnar till ganska snabbt.
Athletic training
Om en spelare har en skada, någon känning, behöver få hjälp att linda en fot eller liknande har vi fantastiska möjligheter att få snabb hjälp på plats. Precis bredvid vårat omklädningsrum ligger nämligen the training room/medical center. Där jobbar bland annat vår fysio som kan ta hand om det mesta, det är bara att droppa in före eller efter träning (eller när som för den delen). Bara för att exemplifiera; när jag fick migrän under en träning förra veckan hade jag dagen därpå fått bokad tid med vår läkare, som också befinner sig i the medical center. Där undersökte de mig för att säkerställa att jag inte hade vätskebrist eller liknande. Samma dag fick jag utskrivet en migrän medicin från universitets apotek. Det finns alltså otroligt kompetent personal på plats som näst intill alltid är tillgänglig. Allt för att vi ska få de absolut bästa förutsättningarna.
Training room
Efter träning brukar en del spelare gå till the training room för att bada isbad, något jag inte testat på ännu. Men kommande månad kommer det vara obligatoriskt varje dag, jag lär alltså vänja mig.
Mat i Cafeterian
DeBruce
Sedan går vi alltid till DeBruce, vilket är cafeterian där vi äter både frukost och lunch. Jag älskar verkligen DeBruce, maten är fantastisk och det finns mycket att välja på. Det är som flera småkök man kan gå och välja från. Det finns sallader, ricebowls, wraps, mackor med mera. Det finns något för alla helt enkelt. Kvalitén är dessutom densamma som på en riktigt bra lunchrestaurang. Jag saknar inte skolmaten direkt. Nu under sommaren är det DeBruce samt Mrs E’s som har öppet, när skolan väl drar igång kommer det finnas ännu en cafeteria att välja från.
Mrs E’s har öppet för frukost, lunch och middag men oftast äter vi bara middag där. Till skillnad från DeBruce, där det är nyttig mat, finns det både nyttigt och onyttigt på E’s. Du kan äta hur mycket du vill, du får gärna ta en matlåda hem. Dessutom finns det alltid läsk, kakor, olika efterrätter och mjukglass. Det finns allt möjligt att välja på, det är upp till dig själv om du vill äta nyttigt eller inte. Givetvis förväntar sig coacherna att vi äter bra mat, vilket vi också gör, men det är eget ansvar. De som trycker i sig mest efterrätt är nog de amerikanska fotbollspelarna.
På bilden syns DeBruce matsal samt Ellie med min Sverige hatt.
Frukost på DeBruce: yoghurt och smoothie.
Lovar att jag inte går runt i min Sverige hatt seriöst!
Förbereda sig för skolan
Efter frukosten traskar vi tillbaka till våra dorms, jag och de flesta andra brukar då passa på att ta en nap. Till skillnad från amerikanarna gör jag mig sedan alltid i ordning, åtminstone tar på mig lite finare kläder än träningskläder. Jag har nu hållit uppe den ”europeiska stilen” i en månad. De i laget tror att jag kommer vika ner mig snart, men det har jag inga planer på!
Under juli har jag läst en sommarkurs, Geography 100. Eftersom jag läst den nu har jag en mindre kurs att ta under skolårets gång. Egentligen läser man denna kurs under 6 månader, eftersom vi gjorde det under en månad har det varit rätt högt tempo. Måndag till fredag har jag haft lektion från 13-15 varje dag.
Kursen i sig var inte särskilt svår. Tillskillnad från kurserna hemma i Sverige där stort fokus ligger på att kunna använda sina kunskaper till att diskutera och analysera fokuserar denna kurs mycket på fakta. För att få A gäller det att ha 90-100% rätt. Vi testas genom quiz varje lektion samt grupparbeten. Varje uppgift är värt 15 poäng, i slutet av kursen läggs allt ihop och sedan räknas det ut hur många procent man fick. Det gäller därför att jag innan varje lektion läser de ungefär 20 sidor som vi fått i läxa, för det är de sidorna quizet baseras på. Att jag läser just geografi var enbart en slump, det var den enda kursen som gick att läsa i juli. Det är egentligen inte värst relevant för mig då min major är Business. Men jag tror det var bra att mjukstarta med skolan, få känna på lite hur det kommer vara. Det är definitivt annorlunda, men nu är jag förberedd.
Ritchie Hall, byggnaden min kurs är i.
Tutoring – Hjälp med skolan
Två dagar i veckan har jag även haft tutoring, det vill säga två timmar då jag haft en lärare som sitter ner och hjälper mig. I just den här kursen behövde jag knappt hjälp, men till hösten har jag möjligheten att få hjälp av tutors i alla mina kurser om jag vill. Det är en otroligt bra möjlighet som jag definitivt kommer utnyttja. Allting med college är verkligen upplagt för att vi ska lyckas, de ger oss de absoluta bästa förutsättningarna för att vi ska lyckas som både idrottare och studenter. Det känns nästan som att man aktivt måste försöka för att misslyckas.
På bilden visas korridoren med alla grupprum för tutors. Som jag fint inringat har de även hängt upp Sverigeflaggan nu. De hänger nämligen upp flaggorna för alla länder som skolan har elever från.
Efter skolan
Efter lektionen brukar jag gå hem och plugga. Det krävs minst två timmar per dag eftersom vi plöjer igenom mycket material på väldigt begränsad tid. Resten av kvällen är däremot bara rolig. Vi hänger alltid i någons dorm eller hittar på saker. Det är mer eller mindre svängdörrar till rummen i vår korridor, det är alltid någon som kommer förbi. Det är lite som att konstant vara på ett träningsläger, vi är med varandra hela tiden. Några av oss i laget brukar även mötas upp på kvällen vid konstgräsplanen, precis utanför våra dorms, för lite extra träning. Antingen tränar vi lite tekniska bitar eller bara spelar.
Vid niotiden brukar min dag lida mot sitt slut, då är jag oftast rätt trött. Vi går upp tidigt, tränar hårt och även om det inte är mycket plugg nu i juli blir dagarna väldigt långa. Jag brukar därför slockna strax efter nio. Ungefär såhär har en vanlig dag på college i juli sett ut. Min månad på gästbloggen börjar lida mot sitt slut och jag ska snart skicka över stafettpinnen till Jenny Wahlén. Men innan dess ska jag lägga upp ett sista inlägg med lite allmänna reflektioner samt berätta lite om vad som sker framöver. Missa inte det!